Intern vs. Extern identitet

Av Enes | 1 januari 2009

Inledning

Inom seduction är väldigt mycket komplext, det är många principer, tankar, skolor etc. som krockar med varandra och skapar förvirring. Lösningen på detta är kalibration och balans. I artikeln du kommer få läsa om du bläddrar neråt så kommer jag förhoppningsvis hjälpa dig att komma till en lösning när det handlar om komplexet att vara fullt nöjd med sig själv, som man är just nu samtidigt som man strävar efter att nå nya höjder och utvecklas på olika plan. De flesta gör någon slags inre kompromiss där de är hyfsat nöjda med sitt liv och med personen man är, men accepterar inte sig själv fullt ut. Samtidigt som man strävar och drömmer om förändringar, men man accepterar inte detta fullt ut. Så det blir någon slags status quo situation. Man är tillräckligt nöjd med sig själv för att inte vilja utvecklas, även om man vet att man VILL och BORDE förändra sin situation, men man rationaliserar bort det. Varför inte både vara fullt nöjd med sig själv idag samtidigt som man jobbar för att utvecklas? Dubbelmoral? Nej.

Personlig identitet vs yttre identitet.

Jag tror majoriteten som läser denna artikel, kan på egen hand förklara skillnaden mellan personlig resp. yttre identitet. Men för att förtydliga det så följer ett exempel här;


En nära släkting. Föräldrarna dog när hon var 1Ã¥r, hon fick slava för hennes grannar som ”adopterade” henne, misshandlad, förnedrad och spottad pÃ¥ jobbade hon som en fullvuxen man i samma Ã¥lder dÃ¥ vÃ¥rat största intresse är mopeder. Hon förlorade inte hoppet. Nästan hela hennes släkt blev utrotad under andra världskriget. Hon sÃ¥g de hon höll kär bli vÃ¥ldtagna, halshuggna osv. Hon förlorade inte hoppet. Hon träffar en man, Ã¥ren gÃ¥r, hon fÃ¥r sex barn. Barnen fÃ¥r i sin tur barn. Alla bor i ett väldigt litet hus, fattiga. Hon förlorar inte hoppet. I skrivande stund sitter hon hemma hos mig och kollar pÃ¥ tv och är nöjd med livet, 82 Ã¥r gammal.
Jag har aldrig hört henne säga ett ont ord om något, trots sin uppväxt och sina erfarenheter. Hon är analfabet, men mer vis än de flesta jag träffat. Detta är ett tecken på stark inre identitet, hon gav sig aldrig, hon visste vad hennes åsikter och principer var. Vad de yttre omständigheterna än var så var hennes principer och åsikter så djupt rotade att de aldrig kunde tas väck, och få henne att brytas ner.


En mindre nära släkting. Haft en säker och trygg uppväxt i Sverige. Hon blev en statusjägare. Hon identifierade sig med sin rike man, sina två exklusiva mercedes och sitt toppjobb. Dvs, yttre identifikationer. Hon skilde sig med sin man, vilket ledde till försämrad prestation på jobbet vilket ledde att hon var tvungen att skiljas från sina bilar och flytta ut från lyxlägenheten till ett vanligt radhus i ett random radhus. Hennes psyke blev nedbrutet, och hon lades in på psyksjukhus. Problemet? Hon identifierade sig själv med yttre saker som inte är permanenta. Till skillnad från släktingen ovan som identifierade sig själv med saker som är permanenta, sitt inre.

Genom att fästa sin identifikation i permanenta ting, så kommer din yttre identifikation, position i samhället skiljas från din identitet. När du väl gjort detta så har kan du till 100% koncentrera dig på både att utvecklas och växa samtidigt som du är till 100% nöjd med den du är idag. Sakerna är inte längre i konflikt då det inte är samma sak längre.
För tillfället går det bra för mig på alla plan, jag har ett välbetalt jobb. Underbara polare, för att inte nämna min underbara familj. En väldigt härlig tjej på gång som flickvän. En resa inbokad. Träningen är bättre än aldrig förr. Men om jag låter min självkänsla och identitet beblandas för mycket med dessa yttre ting, är det som att sätta sig själv i en position som innebär misslyckande. Någon gång KOMMER det gå sämre. Jag kan bli skadad, bråka med någon av mina polare, få sparken osv. Någon gång händer det. Vad händer om jag identifierat mig med dessa yttre exempel?
Jo, jag mår dåligt pga något yttre, vilket är tvärtemot vad jag vill. Jag har identifierat mig för starkt med tillfälliga saker.
Jag har tjatat om det för mycket redan, MEN allt yttre är temporärt. Så det är helt och hållet sunt förnuft att INTE identifiera sig med de..
Jo starkare inre principer och självkänsla du får jo mindre beroende blir du av dina yttre omständigheter, du behöver inte försvara de lika mycket som förr. Är inte det härligt?
Njut av det yttre när det går bra, gör det verkligen. VERKLIGEN NJUT. Men försök inte hitta dig själv i de.

Mindsets

Mycket som jag har skrivit om är beroende av ett korrekt mindset. Tyvärr har de flesta i västvärlden ett fel mindset. Något som man skulle kunna kalla för rakt. Linjärt. Ett linjärt mindset. Ditt liv är en resa längs en oändlig tid. Dagen du poppar ut ur din morsa, blå och skrikandes är en startpunkt, medan punkten då ditt hjärta slutat slå för evigt är destinationen. Under ditt liv sätter du upp flera andra punkter i din livslinje. Medan du själv är en liten prick som rör sig sakta, men säkert mot döden. Varenda punkt har sina egna minnen, känslor och status. Kollar du på en punkt för 5 år sen, så kan du ställa dig frågor som Vem var jag med då? Hur såg min ekonomi ut? Vad hade jag för bil? osv.
Om man har ett sånt här mindset så är det dömt att förlora. Du jämför vad du har nu med vad du har då. Dvs du jämför en punkt med punkten du befinner dig då. Hade jag mer pengar då eller nu? Var jag mer lycklig då än vad jag är idag?
Vi har idag en tendens att sätta betyg och rang på saker som hänt i livet, vad som är bäst och sämst. Vilken bil är bäst, visst detta mindset är bra när det kommer till ekonomi och status. Sånt här mindset funkar i vissa situationer, men det funkar absolut inte när det kommer till dig själv, din självbild. Istället för att notera och märka hur saker och ting förändras under livet så identifierar du dig med de. Jag är rikare än vad jag var förra året, Jag jobbar inte längre i köket på Mcdonalds, för detta året har jag avancerat till kassan osv. När du tänker på så sätt så låter du ditt inre dras in i denna felaktiga sorts av identifikation. Vad händer om du får sparken och förlorar din inkomst? Kommer du att förlora ditt självförtroende och självbild också? Det är upp till DIG själv.


Så istället grunda ditt inre i dina åsikter, tankar, och permanenta saker. Som tex att leva och se detta oändliga mirakel som vi kallar för sol stiga upp var dag. Något, ingen eller inget i hela världen kan röra vid. När du gör detta så kommer du se på saker och ting mer dynamiskt, du kommer se vänner komma och gå. Din ekonomi skifta. Din flickvän vara otrogen. Så sluta jämföra dig med det du har haft/kommer ha. Och slappna av istället.


Share
Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en trackback från din egen sida.

(obligatoriskt)

(obligatoriskt)